Behöver jag erkänna att jag hade gått och blivit lite lat;) mañiana mañiana sister - kom in i dimman! I dimman hade jag levt och till vilken grad gick upp för mig samma sekund jag fick dansk mark under mina fötter, storstadsbuller, missade samtal av chefen..påminnesle pip på mobilen föreläsning hit tenta dit ect ect.
Flitig Caroline, anropar Caroline. Kom in i luckan!
Det var bara till att förbereda sig till kamp, riddarutrustning och svärd...det var hög tid för mig att trycka på PLAY
För det första var det otroligt gött att möta familj och vänner igen, det blev till några ordentliga brak välkoms fester och rebound-middagar. Det var härligt med lite mer substans och äkta vara. Så var det bara skolan som skulle återses/återtas..motstridiga känslor, men nog var jag allt mer motiverad än jag var ett halvår tidigare. 100% surfbum hade trots allt visat sig inte vara helt mig, jag var ganska belåten efter ett halvt år...nu är jag laddad att vandra vägen mot veterinär.
Kiteingen då?? Den har slukat mig helt, omöjligt att bli trött på. Livskvalitet och livsstil i ett, och är det något jag har lärt mig så är det att aldrig igen låta studierna, hur pressad jag än må vara, få inkränka på/ sluka min livskvalité igen! Dels för att det inte alls är värt det och dels för att det kommer dröja innan jag kan finansiera ett nytt halvårs escape/
"Kajta bör man annars dör man!" ( slut citat.)
kramz C

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar